Definition

Kvinnlig könsstympning (KKS) (Female genital mutilation FGM), även känt som ‘kvinnlig omskärelse’ är en typ av genusbaserat våld som inkluderar alla typer av ingrepp där delar eller hela de externa kvinnliga könsorganen tas bort, eller annan skada på de kvinnliga könsorganet för icke-medicinska orsaker. (WHO, 2008)


Typer av KKS

Typ I: Delvis eller fullständigt avlägsnande av klitoris och / eller dess förhud. (klitoridektomi).

Typ II: Delvis eller fullständigt avlägsnande av klitoris och de inre blygdläpparna, med eller utan excision [bortskärande] av de yttre blygdläpparna (excision).

Typ III: Minskning av slidöppningen med bildandet av en täckande förslutning genom skärning och ihopsyning av de inre blygdläpparna och / eller de yttre blygdläpparna, med eller utan excision av klitoris. (infibulation).

Typ IV: Alla andra förfaranden som skadar de kvinnliga könsorganen av icke-medicinska skäl. Till exempel: stick, piercing, skärande, skrapning och kauterisering (att bränna en del av kroppen) (WHO, 2008)

 


Orsaker och konsekvenser

Sedvänjan KKS varierar mellan länder och etniska grupper och främjas av flertalet komplexa religiösa och sociala faktorer. Dess konsekvenser på genusrelationer och intergenerationella relationer är dock generellt snarlika. KKS är en djupt rotad social norm med en långvarig historia. Vid vilken ålder en flicka eller kvinna genomgår KKS och vilken typ av ingrepp som genomförs beror på en rad faktorer såsom nationalitet, etnisk tillhörighet, socioekonomisk miljö samt huruvida familjen lever i ett urbant eller ruralt område. Generellt utförts KKS på flickor mellan 4 och 12 års ålder. I vissa kulturer utförs ingreppen dock så tidigt som några dagar efter födelse eller så sent som precis före bröllopet eller under den första graviditeten.

Religiösa argument används ofta för att rättfärdiga ingreppen trots att det inte finns någon religiös grund. KKS är snarare en komplex kulturell och symbolisk kutym som hör samman med kvinnors möjligheter att gifta sig och deras roll i samhället, inklusive deras tillgång till egendom och social status. KKS ses ofta som en övergångsceremoni (rite of passage), som genomförs under en ceremoni eller rit för att markera övergången från barndom till kvinnosläktet. KKS har negativa konsekvenser på kvinnors fysiska, sexuella, psykologiska och sociala hälsa både på kort, medellång och lång sikt. Det kan till och med leda till dödsfall.

GAMS20-2M4A2592

Förekomst av KKS globalt

För närvarande lever cirka 200 miljoner flickor och kvinnor i 30 länder med KKS. Därtill beräknas 8 000 flickor vara i riskzonen varje dag – ungefär 3 miljoner flickor om året (UNICEF, 2016). Enligt forskning genomförd av europeiska parlamentet har cirka 500 000 kvinnor och flickor i Europeiska unionen (EU) genomgått KKS (EU, 2016). Varje år söker cirka 20 000 kvinnor och flickor från länder där KKS utförs asyl i EU —vilket motsvarar 20% av alla kvinnliga sökande år 2011. Ungefär 8 800 av dessa – främst från Somalia, Eritrea och Guinea- är berörda av KKS. Det råder dock i Europa brist på exakt data det finns lite forskning över KKS utbredning.

KKS är vanligast i Afrikas västra, östra samt nordöstra regioner. Prevalensen varierar mellan och inom länder och regioner där den viktigaste faktorn är etnicitet. Länder med hög prevalens (> 85%) inbegriper Somalia, Egypten, Etiopien och Mali. Låg andel (< 30%) finns i exempelvis Senegal, Centralafrikanska republiken och Nigeria. Tidigare trodde man att KKS var begränsat till Afrika. I själva verket utförs ingreppet även i samhällen i Asien och Mellanöstern (t.ex. Indien, Indonesien, Iran, Irak, kurdiska områden, Malaysia, Pakistan, Saudi Arabien samt Yemen), bland vissa etniska grupper i Central-, Syd- och Nordamerika, i Australien samt bland migranter i Europa som härstammar från samhällen där KKS utförs.   carte excision
Copyright, Excision, parlons-en!
(Based on GAMS Belgium map, data from UNICEF, 2013)

KKS: Sett utifrån mänskliga rättigheter

KKS tillhör en rad patriarkala kutymer som har sin grund i ojämlikhet mellan könen och som syftar till att kontrollera kvinnor och flickors kroppar, sexualitet och reproduktiva rättigheter. KKS nekar kvinnor och flickor deras rätt till fysisk och mental integritet, frihet från våld, bästa möjliga hälsa, frihet från diskriminering på grund av genus samt frihet från tortyr och grym, inhuman och förnedrande behandling (END FGM, 2015a).

KKS ses internationellt som ett brott mot kvinnor och flickors mänskliga rättigheter och som en extrem form av diskriminering och våld, som riktas enbart mot flickor och kvinnor på grund av deras kön. Ingreppet ses som ett brott i alla EU länder, antingen under specifik eller generell lagstiftning. Alla flickor som föds i en grupp som utövar KKS är dock potentiellt i farozonen för att utsättas för ingreppet (END FGM, 2015a).


Internationella och europeiska konventioner

Internationell lag över mänskliga rättigheter och nationell lag i flera EU länder erkänner KKS som en form av genusbaserat våld och ett brott mot kvinnor och flickors rättigheter, inklusive sexuella och reproduktiva rättigheter.

Under det senaste decenniet har flera viktiga internationella överenskommelser belyst vikten av att ta sig an KKS som en del av bredare insatser som syftar till att främja jämställdhet mellan könen och hållbar utveckling.
Dessa överenskommelser inkluderar handlingsprogrammet som antogs vid den Internationella konferensen om befolkning och utveckling (International Conference on Population and Development, ICPD), Pekings handlingsprogram (the Beijing Platform for Action) samt resolutionen som antags av FNs generalförsamling 2012 (A/RES/67/146). Vissa regionala afrikanska och europeiska verktyg nämner även specifikt KKS, såsom the Protocol to the African Charter on Human och Peoples’ Rights on the Rights of Women in Africa (Maputo Protocol). De är avgörande för att kunna finna hållbara lösningar för att motverka ingreppen. (END FGM, 2015b).

Istanbulkonventionen är ett lagligt bindande europeiskt instrument som behandlar förebyggande åtgärder för våld mot kvinnor och våld inom familjen, skydd av offer och bestraffning av våldsmakare.

Konventionen reflekterar nuvarande internationell lag och existerande kunskap om god praxis för att sätta stopp på våld mot kvinnor. Dess syfte är att skydda kvinnor mot alla former av våld, bidra till att få ett slut på diskriminering av kvinnor, främja faktiskt jämställdhet mellan könen, skapa ett heltäckande ramverk för skydd och stöd till kvinnliga våldsoffer och offer av våld inom familjen samt att sätta stopp på straffriheten vid dessa brott.

gams20-2m4a2010

Istanbulkonventionen ålägger staterna att förebygga, åtala och eliminera fysiskt, psykologiskt och sexuellt våld, inklusive våldtäkt, sexuella övergrepp och sexuella trakasserier, förföljelse, tvångsäktenskap, tvångsabort, tvångssterilisering, KKS och dödande, inklusive så kallade hedersbrott. Alla dessa brott är exempel på genusbaserat våld som strävar efter att kontrollera kvinnors beteende, sexualitet och autonomi, och som är vanligt i alla samhällen. Istanbulkonventionen grundar sig på ett mänskliga rättighetsbaserat perspektiv och främjar en allsidig och integrerad ansats i arbetat mot alla former av våld mot kvinnor. Om den är korrekt implementerad kan konventionen ge stöd åt länder att stärka sitt förebyggande arbete och få ett slut på KKS inom en generation.


EUs politiska ramverk

Många länder i Europa har antagit nationella handlingsplaner eller riktlinjer för KKS som inkluderar politiska ramverk. I bästa fall bör dessa politiska ramverk belysa samhällsgruppers roller i förebyggande åtgärder, skydd och åtal samt inom vården.
I en publikation som gavs ut 2013, Towards the Elimination of Female Genital Mutilation, efterlyser Europeiska kommissionen ett integrerat synsätt i arbetet mot KKS.

Texten tillhandahåller ett effektivt politiskt ramverk i åtgärder som berör KKS och uppmanar till handling inom fem områden:

  • Främja en hållbar social förändring för att förebygga KKS
  • Ge stöd åt medlemsländers åtgärder att åtala KKS
  • Säkerställa skydd av kvinnor som lever i Europa och riskerar att utsättas för KKS
  • Främja att sätta stopp på KKS globalt
  • Implementera, övervaka och utvärdera strategier som syftar till att sätta stopp på KKS

Referenser

  • END FGM, (2015a): Factsheet 2: FGM as a Gender & VAW issue.
  • END FGM, (2015b). Position Paper: Repositioning FGM as a gender and development issue.
  • European Commission (2016). Advisory Committee on Equal Opportunities Men and Women, Mandate for the 2016 Working Group on Female Genital Mutilation.
  • UNICEF (2016). Female Genital Mutilation/Cutting: A Global Concern. New York: UNICEF.
  • World Health Organisation (WHO). (2008). Eliminating Female Genital Mutilation: An interagency statement OHCHR, UNAIDS, UNDP, UNECA, UNESCO, UNFPA, UNHCR, UNICEF, UNIFEM, WHO. Geneva.